hästterapi

Ridturen var fin och rolig med mycket trav och galopp. Rosa var lite lat och skrittade och travade väldigt långsamt men jag kände inte att det var så viktigt att pusha henne den dagen så jag lät det vara. Skönt att bara få lunka runt ibland också. I galoppen var det däremot lite mer fart i henne. Det var riktigt blåsigt så jag var glad att jag hade solbrillorna på mig (gillar egentligen inte att rida med dem eftersom de kan halka ner lite och hålla på). Det är ju så sandigt i Spanien så det blir mycket damm och sånt som flyger runt när man galopperar flera på led. Jag fick kisa, trots solbrillorna, för att inte få något i ögonen.

Jag red ihop med en av de som driver ranchen plus två småtjejer som rider där ofta. Den ena tjejen ramlade av vid ett tillfälle, då hennes häst blev skraj för något som blåste förbi framför honom. Han stegrade sig och höll på och nästa gång jag tittade bakåt för att se hur det gick för henne så stod hon på marken och hästen var på väg bort i långsam skritt. Hon hade landat på fötterna så det var ju skönt! Usch, jag vill inte rida sådana där lättskrämda hästar, tycker det är läskigt! Hoppas jag kommer över den där "göra-illa-sig-för-livet-rädslan" med tiden. Det är väl en sorts ovana men också en sorts insikt. Jag tror inte att man tänker på farorna och konsekvenserna med hästar och ridning (och hur farligt det faktiskt KAN vara/bli) när man är liten/yngre. När man är vuxen inser man att det fan inte är någon lek. Inte sagt att alla är rädda hela tiden men ändå.

Ett talande citat angående detta kommer från Perry Wood and it goes something like this:

Och det vill man ju inte...

However, nästa ridning blir på travarna här där jag bor. Hoppas början av nästa vecka som senast. Ska bli kul att träffa de sötnosarna igen.