hästterapi

Som jag skrev så gick det inte sådär superbra på min första medryttardag. Jag kände att jag hade dålig balans (han bryter av lätt i galoppen och har ganska orytmisk trav om man inte ligger på hela tiden) och kände mig inte alls som en bra ryttare. Men jag tänkte att det säkert skulle bli bättre nästa gång. Efter det har jag funderat, dels på om hästen är för "svår" för mig. Alltså han är verkligen världens klippa, så himla genomsnäll, och jag har ju ridit honom ca 5 ggr på privatlektion och känt att det går bättre och bättre och att vi klickar och så. Men nu kändes det liksom, jag vet inte, svårt? Och jag kände på mig att ägaren kanske ville ha en duktigare medryttare.

 

Jag har också funderat på om det är värt att åka 1,5 timme för att komma till stallet. Det finns sååå många stall i närheten där jag bor och det måste ju gå att hitta en häst närmare. Men jag behövde inte ta beslutet själv för idag hörde hästens ägare av sig och sade att jag inte var den som hon sökte.

 

Det är ju trist så klart men som sagt kände jag det på mig redan. Det känns ju dock lite som att jag inte är tillräckligt bra, fastän jag vet att det inte är direkt så. Jag menar alla är ju på olika nivåer och jag går inte ut med att jag är ett proffs direkt. Jag bygger fortfarande upp muskler och balans och det tar tid. Jag har utvecklats supermycket under det här året, från att varit superrädd att ramla av samt att vara svimningsfärdig efter ett ridpas till att känna mig mycket säkrare och starkare. Jag skulle egentligen behöva rida en riktig läromästare! Men problemet är ju att de som har superfina hästar brukar väl vilja ha duktiga ryttare. De som vill ha en ryttare på min nivå kanske mest är sådana som vill ha hjälp med skogsridning och alltså jag tycker inte det är sååå kul! Just nu tycker jag det roligaste är att rida på bana och utvecklas och sånt. Sen är det klart att man kan varva med skogsridning men det är ju två heeelt olika saker. Och om man bara rider 1 (högst 2) ggr i veckan och betalar typ 2000kr/mån (som det kostar i Stockholm iaf) så vill jag inte bara rida ut. Nåväl, ska nog hitta på någon bra lösning på detta. Självförtroendet har fått sig en liiiten törn av detta, det måste jag erkänna. Men jag vill ju utvecklas och bli bättre så himla gärna! Och det är ju inte så att jag är nybörjare, jag red ju från jag var superliten tills jag var 13 år, så jag har mycket kunskap men inte alla muskler, kondition + balans. 

 

 

Sååå, nu har jag ingen medryttarhäst längre! Däremot pratade jag med en tjej för någon månad sedan som har häst här i närheten av mig som sökte medis så jag ska kolla med henne om det fortfarande är aktuellt. Hon verkade gullig och hästen var superfin (typ dressyrhästmodell). Den hade haft en skada i några månader men kanske kan jag hjälpa till med igångsättningen.