Igår

Ja som sagt ramlade jag av igår. Känns sådär men är glad att jag inte gjorde mig ila. Trodde det skulle kännas dagen efter men det gör det faktiskt inte. Och knappt någon träningsvärk heller så jag har nog byggt lite muskler ändå! :)

Det värsta med att ramla av var att jag blev så chockad. Eller att kroppen blev det liksom. Hatar den känslan. Men jag är glad att jag blev upptvingad sen igen. Fick rida ett varv i alla gångarter bara för att jag inte skulle bli rädd för livet. Och jag känner ändå att jag är lite rädd idag liksom. För vad som KAN hända. Och också känner jag mig lite nedslagen för att jag vill så mycket och typ kan det i huvudet men sen går det liksom inte.
Jag tror att jag ska ta ett steg tillbaka och liksom inte kräva så mycket av mig själv. Kanske rida lite uteritter i sakta mak och bara njuta av hästarna i sig ett tag. Som jag gjorde i början. Nu har jag helt plötsligt fått för mig att allt ska gå över en natt att jag ska vara där jag var för 17 år sedan. Himla dumt!

Hur som haaaver. Innan avramlingen så hann jag ändå rida typ 50 minuter. Tanken var att vi skulle fokusera på övergången mellan gångarterna eftersom jag känner att jag inte riktigt har kontroll där. Jag fick en snäll och lite smålat häst vid namn Roza. Hon var väldigt envis men skulle tydligen jobba bra om man inte gav sig. Men åhh jag orkar inte riktigt såna hästar. Jag tycker att hästen ska lyssna på ens hjälper och göra som man säger. Inte att man ska behöva tjata som fan liksom. Tycker det är asjobbigt. Sen är det klart att alla hästar kanske har sina skavanker men det är så jobbigt när man måste pusha heeela tiden. Men hon var snäll och så iaf och när jag ramlade av sen så stod hon helt stilla. Himla fint av henne! :)

Vi övade även en del öppna och sluta längs med långsidorna. Jag fick aldrig riktigt lära mig det på ridskolan när jag var liten för jag slutade precis innan det stid på schemat. Men jag lärde mig skänkelvikningar och framdelsvändningar. Men alltså, är det bara jag som tycker att öppna och sluta är lättare? Det känns visserligen som en enorm väärlds det där med skolorna och olika varianter, men tycker öppna längs långsidan är myyycket lättare ä skänkelvikning på diagonalen. Vad säger ni?

Filmade lite också så det ska läggas upp så småningom. Men for now får det räcka med en bild.



Haha. Det ser ut som jag står still och posar. Men vi är faktiskt i rörelse. Därav den konstiga handen ;)

Kommentarer
Postat av: jenny

welc0me to my world of insikter...man är inte i närheten av den ryttare man var när man var fjorton...det långa uppehållet drar ner än sjukt många snäpp. bygg upp låååångsamt igen. jag är fortfarande inte där men jag närmar mig mer och mer men låter det ta tid. glädje före prestationskrav! lär dig om NH, och vara med hästar och umgås i en träning som inte bara är ridning. och mitt absolut bästa tips, köp Perry Woods bok Rid i harmoni med hästen. Den är min bibel. Och hjälper en att hitta tillbaka i rätt takt med rätt fokus!

2012-01-26 @ 22:57:54
URL: http://www.livetmedlacker.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0