hästterapi

Sist jag var i stallet hjälpte jag även till att löshoppa en unghäst. Jag har aldrig gjort det förut och det var jättekul att få vara med och titta hur det går till, trots att jag egentligen vet för jag har sett på film och så. Men i alla fall. Hästen är en ridponny på 4 år som är grundriden och väldigt busig men ändå snäll. Hade inte så mycket relation till honom innan förutom att han stått och naffsat mig i ryggen när jag pysslat med annan häst i närheten. Och det var ju inte direkt ett härligt beteende, haha. Men nu fick vi ju umgås lite mer och han är faktiskt riktigt söt och rolig. Jag tycker det är extra kul att han är så liten, haha. Jag är ju så van med stora hästar så det känns liksom som leksaker om de är mindre än 150. 

 

Hur som helst fick jag stå med en hink med mat och locka på honom efter hoppen. Han var riktigt duktig men i början ville han inte alls komma och smaka. När vi var klara stod vi och pratade lite och då råkade han trampa mig. God damn vad ont det kan göra trots att det är en så liten häst, och inga skor hade han på sig heller. Tack och lov gick det över efter en natts sömn och jag fick inte ens ett blåmärke. Konstigt det där! Kommer ihåg när jag var liten och blev trampad och kunde typ inte gå på en vecka. Hur är det för er med sådant? Brukar det gå över fort för er med? Så länge hästen flyttar på sig fort menar jag.

 

När jag var kanske 11-12 år så var jag och hjälpte till lite i Stig H Johanssons stall och då var det en stooor maffig travare som ställde sig på min fot och vägrade flytta på sig hur mycket jag än knuffade. Verkligen stöttade sig på juuust det benen. Fy faaan vad ont det gjorde. Det var liksom där uppe på foten också, så det kändes som den blev krossad. Men man är väl både större, starkare och tåligare som vuxen. Eller så har jag bara haft riktig tur!

 

Bild från Google.